Nu är våren på intåg efter en lång och härlig vinter! Jag önskar att jag kunde säga att jag åkt massa skidor, pulka och grillat korv i snöbacken, men det har jag inte. Tyvärr.
Men jag har besökt en skidanläggning, vi for till Romme utanför Borlänge och lyckades pricka in några riktigt kalla dagar. Klarblå himmel och 23 minus i solen. Det var fascinerande med alla skidåkare som modigt tog sig upp på toppen och kom ner med istappar i ansiktet.
Jag åker inte alpint, inte stått på ett par skidor på 25 år och stod därför i botten av backen och grillade korv istället. Jag fick chansen att prata med många intressanta människor som med busslass kom från olika platser i Sverige, och världen. Jag lärde känna en trevlig filippinsk familj som var på besök i Sverige i 5 dagar, och en av dessa dagar valde de att vara i skidbacken! De ville även se norrsken och besökt gamla stan i Stockholm. De hade aldrig åkt skidor tidigare, men fadern och sönerna hyrde utrustning och åkte några rundor efter att ha lärt sig hur man åker slalom på internet. ”Min yngsta son lärde sig på ”youtube” innan och har visat sin far och bror hur man gör” berättar mamman i familjen.
Det var oroväckande många ambulanser och skotrar som körde mellan backen och, gissar jag, närmsta sjukhus. ”Många nybörjare i backen, då händer olyckor” förklarar en erfaren skidåkare när vi värmer oss lite runt kolgrillen. Jag ser oroligt på varje skoter, men min skidåkande man lyckades hålla sig ganska skadefri. Mot slutet av hans första dag i backen, blev han påkörd bakifrån av en nybörjare som förvirrat sig in på en svår backe.
Jag minns när jag lärde mig att åka slalomskidor på Dundret i Gällivare. Jag var nog 10-11 år och vi släpptes mer eller mindre iväg, vind för våg för att ”klura ut” hur man gör. Jag gick en kort ”skidskola” där man lärde sig vett och etikett i skidbacken och hur man ”plogar” för att sänka hastigheten. Så åkt har jag gjort, jag minns några namn som Dundret, Vallsberget, Kåbdalis, Tjamstan och Vittjåkk. Man samlades på vardagen efter skolan och en förälder skjutsade oss ungar så vi kunde åka några vändor på ”vallsan”, eller så åkte man bort till någon skidanläggning över helgen med husvagnen. Men aldrig har jag sett så mycket folk behöva åka sjukbår ned för backen, som när vi var i Romme under sportlovsveckan. Det är som att folk inte kan se sina begränsningar…
Man kan tycka att det borde ha varit avskräckande, men jag kände mig snarare inspirerad av modet hos alla dessa människor. Varför begränsa sig? Min plan är nog att till nästa vinter som är värd namnet, ska jag hyra mig en snowboard. Skönt nog bor jag i Östergötland så jag har väl ungefär 10-12 år på mig?
Vi ses i barnbacken!?
/Jeanette Hedman-Waara
