Äntligen snart sommar igen! Jag ser visserligen charmen i alla årstider och uppskattar dom alla på olika vis, men det ju ändå något visst med sommaren! När jag skriver dessa ord så börjar jag osökt nynna på Sven-Ingvars gamla klassiker ”Sommar i Sverige”. Ja, så brukar min hjärna göra. Så fort den kan associera något till en låtrad, ja då gör den gärna det. Men ja, ännu en sommar i Sverige. Ännu en sommar i Valdemarsvik.

På tal om Valdemarsvik. Jag får orimligt ofta, faktiskt, frågan om varför jag bor i Valdemarsvik. Varför jag inte flyttat ifrån Valdemarsvik. Jag vet inte hur många gånger jag behövt svara på den frågan när jag träffat nya bekantskaper runtom i landet. Det verkar som att andra tycker det är en vettig fråga. Själv tycker jag den är ganska korkad, faktiskt. Men det kanske krävs att man besökt Valdemarsvik, för att man ska förstå. Det kanske till och med krävs att man ska ha bott i Valdemarsvik, för att man ska förstå hur ljuvligt det är, att just bo i Valdemarsvik. Hur skulle kunna lämna en så fantastisk plats? Mitt hem. Vilken plats på denna jord skulle kunna mäta sig med den här? Här finns allt jag behöver. Familj och släkt, vänner och bekanta. Trygghet. Och ja mitt arbete såklart. Men inte minst – naturen. Havet, Valdemarsviken, skärgården och skogarna. Här finns Eköns klippor som bränner under fötterna en varm sommardag, här finns träbåtarna i hamnen som så rofyllt guppar längs bryggorna och minner oss om svunna tider, här finns otroliga utsiktsplatser med än mer otroliga vyer. Här blommar rosorna. Här blommar livet. Här finns historia. Och här finns framtid. För här finns vi. Du och jag. Kan det bli mycket bättre än så?

Ett av många vårtecken (eller ”försommartecken”) är när Sommarguiden dimper ner i brevlådan. Häromdagen satt jag och bläddrade i förra årets utgåva på jakt efter en gammal annons. Men när jag satt där och bläddrade så fastnade jag i stället i att läsa igenom hela sommarens evenemangskalender. Sida efter sida med arrangemang. Jag kunde räkna till över 300 stycken. Allt från bingokvällar till festivaler, konstutställningar till båttävlingar. Och så finns det folk som säger att det inte händer nåt i Valdemarsvik? Ja, jag slutar aldrig förvånas över den meningen… 300 programpunkter, bara under sommarmånaderna. Det är många det. Men det hade inte varit så många, om det inte var för alla arrangörer. Och det hade inte varit så många, om det inte var för alla besökare. Det är tack vare oss. Tack vare oss som arrangerar och besöker. Som uppskattar och tar till vara. Oss som tror på Valdemarsvik. Tack vare alla eldsjälar. Alla som skänker sin tid och energi för Valdemarsviks framtid. Tack vare Tillsammans.

I dag är det fredag (När Viktor skrev krönikan. ValdemarsviksBladets anmärkning). Solen skiner in över köksbordet och frukosten. Jag ska snart iväg och förbereda det sista inför min 30-årsfest, som ska gå av stapeln i helgen. Ja, jag fyllde visserligen för flera månader sen, och ja, jag har redan firat ett bra antal gånger. Men kan det bli för mycket? Kan man fira för mycket? Jag tror inte det. Tvärtom. Vi måste fira. Allt som går att fira och så ofta det är möjligt. För trots krig, trots hot, trots hat. Trots nedskärningar och uppsägningar. Trots allt. Ja trots allt, måste vi fortsätta fira det vi kan. Fortsätta tro och hoppas. Efter regn kommer solsken. Efter kyla kommer värme. Efter hat kommer kärlek. Efter krig kommer fred. Efter vinter kommer vår. Och den är här nu. Så låt oss fira, låt oss leva. Låt oss ta vara på det vi fått. Vi vet aldrig när det tar slut.

Viktor Lenper