NYHETER: Världen i Valdemarsvik – och Valdemarsvik i världen

Johan Helmich Roman hedras – och Valdemarsvik får del av äran

Den svenska kommittén som har att ge förslag till regeringen om kultur att vårda, konst, individers verk, företeelser och platser, och har lämnat sitt förslag. Man säger eftertryckligt att förslagen är att se som fönster som öppnar sig mot beröringspunkter och siktlinjer som förslagen öppnar för.

Svenska tonkonstens fader, Johan Helmich Roman, hedras välförtjänt för sin ofta spelade Drottningholmsmusik. Den uruppfördes till bröllopet mellan kronprinsen Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika i 24 satser under ett tredagars firande. Just den sats som nu får omnämnande är ”Bilägermusiken” som då spelades när brudparet vandrar in i sängkammaren till sitt ”biläger”, dvs tvåläger, för gemensam tillvaro, där alla förstår vad som avses, med musik ända fram till tröskeln.

Men det skvätter rejält av ära också på Valdemarsvik, Roman, tillbringade inte så lite tid som gäst hos Adam Horn på Fågelvik,spelade själv med i kvartettmusik där, och viktigare, skrev musik där, inspirerad av hav, skog och öppna landskap. Noterna är bevarade och musiken spelad, men för sällan.

Uppfinnarna och ingenjörerna – det lyser både in och ut från Valdemarsvik

Kommittén ägnar, överraskande men välförtjänt, uppmärk-samhet åt de som upparbetade svensk teknik. Där har Valde-
marsvik ett praktfullt monument, Häradskärs fyr, som är något så ovanligt som en genialisk ingenjörsmässig korsbefruktning. Gustaf Dalén uppfann AGA-fyren och Gustaf von Heidenstam, som avgörande ändrade byggande av kustfyrar från tunga stenarbeten till lätta, nitade järnkonstruktioner med ett centralrör med invändig trappa och smala sned-strävor i järn för stabilisering för att bära laterninen. Sen är det en helt annan sak att hans son, Verner, författare och akademiledamot slog ner sina pålar i Östergötland, Övralid vid Vättern.

Sen kan man också glädjas med grannarna, som fick mer markerat utpekande, Linköping med Viggen och Norrköping,
efter ett enormt restaureringsarbete, får Industrilandskapet närmast erkänt som närmast världsarv, europeiskt och inte bara svenskt. Vi får gratulera grannarna lagerkransen.

Sen naturligtvis kulturarvets dunderhonung, Göta Kanal. Med de utgångspunkter kommittén redovisat sammanfaller här perspektiven, ingenjörskonst och uppfinningar (Motala Verkstad var den svenska mekaniska industrins vagga),
landets strävan för oberoende (genväg för transport mellan öst och väst), god bevarad kringarkitektur, en vital pulsåder
genom landets vackraste agrara landskap. Hit fläktar vind-arna ut och in genom alla fönster, i alla väderstreck, att undersöka och göra än mer vidöppna.

Till denna skönmålning kan man lägga att inga fartyg hade kunnat trafikera kanalen om inte lotsarna navigerade in fartygen norrifrån med lotsarna på Arkö, eller söderifrån med lotsarna på Häradskär.

Valdemarsvik är ingen hjärtpunkt i landets kanon, men en plats av nödvändighet, vila, inspiration och andning i vår gemensamma kultur.

Fönstren är öppna, låt det blåsa, vädra ut och in, byt ut syre, spana över fönsterblecket. Valdemarsvik, världen är här och Valdemarsvik är i världen.

Text: Willand Ringborg