NÄRHETER: VEM FINNS BAKOM MASKEN?

Masker, skratt och en gnutta mystik. När julen dansas ut i Gusum är det inte bara granen som åker – då kliver knutgubbarna fram ur skuggorna.

Knutgubbetraditionen är en färgstark och lekfull del av det svenska kulturarvet. Den bygger på något så ovanligt som anonymitet – mitt i ett samhälle där alla känner alla. Bakom fantasifulla masker och egensydda kostymer döljer sig vänner, grannar och bekanta, men vem som är vem är en hemlighet som ska bevaras in i det längsta.

Traditionen firas i samband med Tjugondag Knut, den 13 januari, då julen traditionsenligt avslutas. Förr i tiden gick maskerade knutgubbar runt mellan husen i byn och bjöds på mat och dryck – ofta det som blivit över från julfirandet. Samtidigt pågick ett spel mellan gäster och värdar: knutgubbarna försökte hålla sig oigenkännliga, medan värdfolket gjorde allt för att avslöja dem.

– Det viktigaste är att man inte ska gå att känna igen. Det ska vara lekfullt, överraskande och dra blickarna till sig, säger Monica Roman, en av eldsjälarna bakom dagens verksamhet.

Knutvärnet tar över stafettpinnen och blickar framåt

I Gusum har traditionen djupa rötter. Redan på 1950-talet avslutades knutgubbefirandet i det som då kallades Panget. När den lokalen försvann på 60-talet flyttade festen vidare till Föreningshuset och senare till Folkets Hus – där den fortfarande lever kvar.

Under många år var det Gusums IF som ansvarade för arrangemangen. Men när föreningen nyligen valde att lägga ner sitt engagemang stod traditionen vid ett vägskäl.

Då klev Knutvärnet fram.

Med Monica Roman, Johan Carlström, Annika Wibom och Lars Beckman i spetsen togs ansvaret över – och knöts samtidigt närmare Gusums Hembygdsförening.

– Det här är en viktig del av vårt kulturarv. Därför känns det helt rätt att vi nu samarbetar med hembygdsföreningen, säger Monica.

En tradition som överlever

Knutgubbar är ingen unik företeelse för Gusum. I Uppland firas Knutmasso i orter som Gimo och Österbybruk, i Västergötland finns lussegubbar och i Härjedalen lever knutgången kvar. Gemensamt är just närheten mellan människor – och viljan att bevara något som förenar generationer. Liknande traditioner lever mer eller mindre kvar på flera håll i Sverige än dessa orter.

För att hämta inspiration gjorde Knutvärnet nyligen en resa till Gimo.

– Där har de en fantastisk tradition med stora korteger av maskerade figurer. Det var väldigt inspirerande att se, och roligt att träffa andra som brinner för samma sak, berättar Lars Beckman.

Mer än bara en mask

Bakom maskerna döljer sig mer än bara lek. Knutgubbetraditionen handlar om att få vara någon annan för en stund
– att kliva ur vardagen och in i en värld av fantasi, humor och gemenskap.
Och kanske är det just därför den överlevt i flera hundra år.

I Gusum lever den vidare – med nya krafter, nya idéer och samma gamla mysterium:

Vem gömmer sig egentligen bakom masken?

Text: Maria Rolf Foto: Anette Ekh

”Gimo och Gusum – Där Knutgubbarna finns kvar” är den del av Fikaöppet i Gusum, som arrangeras av Lina Schröck, bibliotekarie på Valdemarsviks bibliotek.