Som fröna från björk och tall sprider sig döttrarna och sönerna från Valdemarsvik, ibland långt utom syn- och hörhåll. Christer Danielsson (1942- 1989) har skrivit musik som spelas överallt i världen men som vi inte hör mycket av här hemma.
Uppvuxen i Valdemarsvik och på läroverket i Norrköping upptäcktes hans musikbegåvning, han fick speciallektioner på trombon av Magnus Björklund vid symfoniorkestern. När det blev dags för värnplikt blev det raka vägen in i flottans Musikkår i Karlskrona som trombonist.
En blåkragad trombonist i Karlskrona.
Väl i staden gjorde Christer Danielsson som flera av flottans musiker, spelade dansmusik i Gunnar ”Loket” Ohlssons orkester.
”Lokets” orkester, kapellmästaren Loket stående med bastuba och Christer Danielsson längs till vänster
Christer Danielsson engagerades som trombonist i Norrköpings symfoniorkester och sen vidare till Symfoniorkestern i Stockholm. Han engagerade sig i musikundervisning på somrarna för både amatörmusiker och ensembler. Under tiden i Stockholm började han komponera, mest musik för brassensemble men också för kvartett och kvintett.
Som kompositör är Christer Danielsson svårplacerad, han skriver konstmusik men med lätt handlag, han skriver fyra folkvisor för bleckblåsare i romantisk-melankolisk stil. Samtidigt experimentell musik för knepiga orkestersammansättningar, till exempel solotuba och fyra tromboner, han skrev virtuos musik för sina blåsarkollegor i Stockholmsfilharmonin.
Christer Danielsson på båtutflykt på Mälaren, från musikläger på Sundbyholms slott, Eskilstuna 1982
Ändå, han skriver med mycket humor och lekfullhet. Han har gjort ett stycke för orkester som trollar med hornsignaler i flottan, Echoes of Bugles, Ekon av signalhorn, där en signal som betyder Givakt, slutar i dissonans, dvs inte alls så uppstramat som var avsikten när signalen var i bruk.
Hans produktion omfattar ett 15–tal verk, där ett spelas regelbundet Segnale Solenne (Högtidlig hornsignal) för blåsorkester som brukar spelas årligen på veterandagen för tidigare utlandstjänstgörande.
Kanske någon gång vi kan få höra hans musik i Valdemarsvik?
Text: Willand Ringborg
