Hej Åtvidaberg! Hoppas allt är bra med dig, nu när vi närmar oss slutetappen av en mycket isig vinter. Jag har inte
förberett någon sådd ännu, men går och sneglar på trädgården genom fönstret. Det är tydligen dags nu, det är iallafall vad alla säger. Både i butikskön, på sociala media och på nyhetsmorgon. Okej, det där sista var en vit lögn. Jag vet inte om de pratat om det på nyhetsmorgon än, men jag är ganska säker på att jag hört om det på radion! Och på bussen! Alla pratar om det. Det är hög tid nu att förbereda sin sådd inför sommaren. 

”Frilandssådd” och ”vintersådd” låter lockande, eftersom jag inte förberett ett enda frö under januari och februari. Jag tänkte först låta första snön smälta bort, sen första islagret. Väntade på plusgrader. Nu väntar jag på att marken ska bli mjuk… sen vet jag inte längre vad jag ska skylla på. För det är inte lockande alls att bege sig ut just nu. 

Samtidigt vet jag så väl att när trädgården och naturen omkring oss väl vaknat och är prunkande grön och den varma majsolen lixom smälter bort flera lager av bomull, ylle och gore-tex material från min kropp – och som i en handvändning ersätts av linnen, shorts och sandaler. Då kommer jag ännu en sommar att stå där och titta bistert ut över trädgårdslandet och undra vad som riktigt for genom mitt huvud, där i januari-februari, när jag tydligen struntade i att så tomater, gurkor och …typ, meloner, eller vad annan omöjlig gröda jag tänkt att jag skulle kämpa med under sommaren. Lathet och bekvämlighet är svaret. Vägen mellan tanke och handling är lång ibland.

Varenda höst tycker jag att pumpor verkar vara kul att odla, och visst vore det kul med egna gurkor att lägga in? Men känslan har försvunnit under vintern och framåt våren när jag redan borde ha förberett det, står jag där. Lika förvånad varje gång. Jag blir såklart lite sur på mig själv; ”Varför planerar jag inte bättre?”. Den där boken med det självförklarande namnet ”planera din trädgård”, som jag köpte för några år sedan och borde fylla i, stirrar uppgivet på mig från bokhyllan (eller jag är nog den som stirrar uppgivet på den). Jag har ju inte fyllt i den. Jag tror inte den blir ifylld i år heller. 

Men i år är det dags att ta kontroll över situationen! Så jag gör detta år ett aktivt val att inte odla någonting. Inte en endaste morot, tomat eller salladsblad! Det är dags att ta kontrollen… Att inte behöva känna bitterhet eller besvikelse över grödorna som aldrig såddes, eller de som torkade ut, eller oförklarligt dog, innan den burit frukt. Eller den värsta, grödan man trånat efter att skörda, för att finna uppäten av någon annan dagen innan. Denna sommar kommer jag inte sucka över grödan som aldrig blev. 

…Istället tänker jag fokusera på att bygga fågelholkar, bi-batterier och kanske anlägga en liten äng.  För något måste man ju göra på sommaren? Eller?

Jeanette Hedman-Waara