Krönika: Jeanette Hedman-Waara
Vilken trevlig och intressant höst vi har haft. En blandning av sol, torka och värme, varvat med kyla och regn. Jag vet att de flesta mest bara vill ha sol och värme, men är man trädgårdsintresserad och odlar saker, eller grillar korv i skogen, så är balansen med regn minst lika viktig. Regnet är min vän, brukar jag tänka.
Men sen födde min tik sina valpar i början av augusti och regnet, som kom när de blev stora nog att gå utomhus, kändes inte så kul. Visste ni att en valp behöver gå och kissa ungefär varannan till var tredje timme? Men samtidigt är deras päls och lilla kropp inte ordentligt utrustad för att alstra värme eller skydda mot väta. Så de ska helst inte bli blöta eller kalla.
Här hemma blir det ofta samtal runt frågan ”hur överlevde hunden egentligen innan den mötte människan?”. Vilket den ju uppenbart inte gjorde, för i det vilda har vi bara vargar, inte mopsar, pudlar och andra hundar som frodas.
När vi skaffade vår första valp, skrev min man ut en A4:a med vanliga matvaror och växter som hundar inte ska äta, för ”då dör de på fläcken”. Men vet de själva om denna lista? Nej. Mina hundar dyker ner över chokladbiten jag tappar på golvet, som om det vore både deras första och sista måltid för dagen, samtidigt som de ignorerar de tre serverade måltiderna med perfekt sammansatt och balanserad kost. De är som vilken treåring som helst, som vill ha det de inte får. Har någon annan det, så är det självklart ännu mer intressant.
Men i alla fall, vi har haft vår första valpkull här hemma och jag var väl ganska förberedd, tänkte jag. Men som vanligt, vissa saker kan man inte läsa sig till, utan de behöver helt enkelt upplevas innan man förstår fullt ut. Jag har med öppna ögon gått rakt in i att inte få sova en full natt under cirka 8 veckor. Men jag förstod kanske inte hur krävande det är att ha koll på allt, kombinerat med den eviga sömnbristen. Vet inte om jag gör om det. Jo men det gör jag nog. Det är som jag tänker mig en komprimerad version av att skaffa egna barn, men man går igenom 1-4 år på 8 veckor. Och man är redo att göra om det igen, för på slutet minns man ändå bara det roliga och mysiga – trots allt det jobbiga.
Men ja, tack vare regnet kunde vi inte vara ute med valparna så mycket som vi planerat, och det var lite tråkigt. Men sen kom värmen och solen och vi tog igen det lite på slutet innan de flyttade. En av valparna blir kvar hos oss, så nu ser jag och familjen fram emot vintern som verkar vänta just runt knuten. Det ska bli så kul att se valpens första möte med snön!
Jag önskar er alla en trevlig höst där ni tar er tiden att se alla vackra skiftningar i naturen i takt med att hon går och vilar. Kanske du själv kan ta en stund av stillhet med en varm filt framför en flammande brasa. För även vi behöver få vila ibland.
/Jeanette Hedman-Waara
