Hoppas alla fått njuta av de vackra höstdagarna som dykt upp här och där mellan de iskalla eller regniga dagarna. Regn-kappan hänger alltid redo i hallen, ibland packar jag ner den i väskan, bara ”tänk om”. SMHI borde anlita mig som spådam för väder, för de där gångerna jag lämnat regnkappan hemma, då ska ni veta att då kommer regnet.
Här hemma lever vi i kaos. Inte den klassiska ”ordning i kaoset” utan ren och skär förvirrande kaos. Vi renoverar fortfarande badrum och tvättstuga, eller vi och vi. Vi betalar för att titta på när några superduktiga, lokala hantverkare gör jobbet. Rätt skönt. Det är vi jättenöjda med. Med dem är det ordning och reda. Kaoset är vi, som bor här…
Saker ligger överallt. Det är verktyg, byggmaterial, ca 700 kg kakel och klinkers och på något vis har sakerna från ett uttömt badrum expanderat så våra andra tre rum inte verkar räcka till?
Men ja, vi har levt i renoveringskaos sedan september, och nu fick vi äntligen tillgång till vår jättefina, sprillans nya tvättstuga. Jag och min bättre hälft, fyller tvättmaskinen och han står sedan andaktsfullt och ser på när jag trycker på ”on” efter att vi dubbelkollat att allt är inkopplat.
Sen står vi och njuter av det fina rummet, diskuterar alla fina detaljer och smarta lösningar som behövs i ett gammalt och snett hus. Min man smeker dörrkarmen, pekar på någrapluppar och berättar förtjust hur snickarna skickligt fått till en helt ny dörrkarm, så vi kunde bevara vår 100 år gamla trädörr som var jätteskruttig, men sådär charmig, som bara gamla fallfärdiga dörrar kan bli. Han visar hur de valt att skruva fast den. ”inför nästa gång vi behöver lyfta in en ny maskin.” Vi båda skrattar. Ja, med tanke på hur snorfattigavi är just nu, så hoppas vi ju att det dröjer.
”Men vad smart tänkt av snickaren, det är ju jättebra att tänka framåt, för någon gång måste ju maskinen bytas ut” säger jag åt honom. Maskinen de kånkat upp till tvättstugan från sin gamla plats, var nog runt fem till tio år redan när vi flyttade in. Så i runda slängar är den iallafall minst tretton år gammal, men vi lever i härlig förnekelse och tänker att den nog har tio till femton år kvar i sig.
”Beep beep brr brr” säger maskinen och vi tittar på displayer som säger något felmeddelande, rena rappakaljan. Vi googlar och översätter det till något i stil med att ”pumpen i maskinen har lagt av, lycka till”. Så bara att börja tömma avloppsvatten ur filtret, rädda tvätten och felsöka. Och tyvärr, helt oväntat…dödförklarades maskinen på plats, samma kväll.
Men jag väljer att tänka på de positiva sakerna, det var kanske ändå dags för en ny maskin. Och så är ju tvättstugan i alla fall ordentligt invigd nu. Trots allt kaos och oflyt, så var jag glad att kunna berätta för plattläggaren dagen efter att det är nog det snyggaste fall (som gör att vattnet faktiskt rinner in i avloppsbrunn och inte ut i hela rummet, som i vårt gamla rum) jag haft turen att uppleva.
Nu, åter till kaoset!
Trevlig höst!
Text: Jeanette Hedman.-Waara
