KRÖNIKA: ANNIE ERIXON

Jag har bytt jobb. Sedan i februari är jag anställd på Studieförbundet Vuxenskolan. En organisation som jag inte visste särskilt mycket om innan jag började där.

Vad jag visste var att de anordnade lite studiecirklar inne i Västervik, typ akvarellmålning och keramikkurser och sådant.

Det visade sig vara det lilla i ett studieförbunds repertoar. Det ett studieförbund framför allt gör är att samarbeta med olika lokala föreningar.

En så där 50 stycken för att vara exakt.

50!

I lilla Västerviks kommun.

Och MÅNGA av dem är ute på landsbygden. Sedan i februari har jag hälsat på i Loftahammar, Blackstad, Ankarsrum, Törnsfall, Vråka med flera.

Vilka eldsjälar det finns. Och vad mycket de gör för lokalsamhället. Var du på ett Valborgsfirande i år? Då var det troligtvis en förening eller flera som låg bakom det. Troligen var det en medlem i föreningen som sålde korven eller läsken du köpte. Som såg till att brasan byggdes och antändes. Som bokat underhållningen som erbjöds under kvällen. Så många timmar nedlagda av människor som knappt får ett tack tillbaka.

Ska du på ett anordnat midsommarfirande någonstans på landsbygden? Då är det troligen en hembygdsförening eller liknande som står bakom det också. Liksom nationaldagsfirandet. Och lokala julmarknaden. Byvandringen. Kulturkvällen.

Visste ni att det anordnas pubkvällar i Vråka?

Eller att det finns hantverkscaféer och yogakurser ute i Loftahammar?

Att du kan gå på bokcirkel i Hallingeberg eller Ukna?

Det pågår ständigt aktiviteter ute på landsbygden (och i tätorterna också, såklart) skapade av människor som lägger ner själ och hjärta i det de gör. Oavsett om vi pratar om historiska föreläsningar, kulturvandringar eller bokcirklar.

Jag är imponerad. Mer än imponerad.

Vilka otroliga människor vi har runt omkring oss. Med denna korta lilla text hoppas jag kunna lyfta fram dem i ljuset, hylla deras insatser. De förtjänar det!

Idag är det många föreningar som kämpar hårt för sin överlevnad. Minskande medlemsantal. Sviktande ekonomi. Många personer som vill att saker ska hända, men få som vill ställa upp och hjälpa till.

Men att vara med i en förening är så mycket mer än bara ideellt arbete. Man får så mycket mer tillbaka. Gemenskap, kunskap, glädje. Människor som bryr sig och ställer upp när det verkligen behövs.

Man hamnar helt enkelt på en plats där man blir viktig. Det spelar ingen roll om du är 19 år och inte klarat gymnasiet eller om du är 91 och pensionerad civilekonom. I en förening får alla plats. Alla är välkomna och alla behövs.

Och det bästa av allt? Det finns en förening som passar alla. Oavsett om du är intresserad av fotboll, ortens historia, trädgård eller hantverk. Vad du än kan komma på så lovar jag att det finns en förening precis just för dig.

Som bara väntar på att just du ska bli deras nya medlem.

Om det mot förmodan inte finns just det du letar efter? Ja, då finns studieförbunden där för att hjälpa dig. Vem som helst, föreningsmänniska eller inte kan nämligen starta en kamratcirkel. I vilket ämne som helst, var som helst, så länge ett
lärande ingår.

Är inte det helt fantastiskt?

Så känner du dig ensam eller vill dela ditt intresse med likasinnade, leta upp just din förening. Eller skapa din egen lilla
kamratgrupp.

Bli en del av något större. Det krävs så lite för att börja.

Hoppas att jag träffar på just dig under mitt nästa föreningsbesök.

Soliga hälsningar
Annie