I sjöarna runt Åtvidaberg pågår nu ett projekt på uppdrag av Storåns vattenråd –
med målet att förbättra vattenkvaliteten i sjöarna.
Text: Frida Almqvist Foto: Anton Sunnergren
Anton Sunnergren jobbar som kommunekolog i Åtvidabergs kommun, och arbetar bland annat med markområden, skogsvård och naturvård. “Det som nu är på gång är ett projekt inom Storåns vattenråd som har som mål att få bukt på de övergödda sjöarna” berättar han.
Vattenråd finns i stort sett alla vattendrag i Sverige och är till för att samla företag, markägare, ideella organisationer och intresserade för att diskutera frågor om hur man kan förbättra vattenkvaliteten. Storån är ett relativt litet vattenråd där ena halvan av avrinningsområdet ligger i Åtvidabergs kommun och den andra halvan i Västerviks kommun. Några av sjöarna som ingår i Åtvidabergs kommun är Horsfjärden, Bysjön, Håcklasjön och Båtsjön.
Anton är huvudman i projektet och bedriver det tillsammans med Dennis Wiström från Västerviks kommun och Ola Helmerson från Hushållningssällskapet.
Projektet består av två delar – en undersökande och en åtgärdande. Det startade år 2020 och sista tillfället, inom det här projektet med reduktionsfiske, blir 2022.
– ”I dagsläget är det lite oklart hur snabbt man kan se resultat i sjöarna – det beror lite på hur sjöarna är utformade, djup och annat”, berättar Anton.
Den första delen handlar om att undersöka hur sjöarna mår. Det görs bland annat genom nätprovfiske där man undersöker hur många fiskar och vilka typer av fiskar som finns i sjön. Undersökningarna i sjöarna runt om Åtvidaberg har visat på en hög näringsbelastning – något som beror på att fördelningen av vitfisk gentemot rovfisk är ojämn. ”Det finns för mycket vitfisk, vilket gör att sjön får svårt att återhämta sig på egen hand. Det behövs en bättre balans mellan dessa arter för att sjön ska må bra”.
När det blir för mycket vitfisk gentemot rovfisk så rubbas näringskedjan vilket resulterar i en övergödd sjö.
– ”När det blir för många vitfiskar – går det åt för mycket djurplankton. Detta gör att det blir för mycket växtplankton i sjön. Detta gör att sjön blir grumlig och det kan bli syrebrist på botten som det är svårt för sjön att återhämta sig själv ifrån.”
Då många av sjöarna är övergödda krävs åtgärder – det som är del två i projektet. ”En lösning för att sjön ska återhämta sig är reduktionsfiske. Reduktionsfisket innebär att man fiskar upp delar av vitfisken. Hur mycket som ska fiskas upp beror på vad nätprovfisket visar, men också beroende på fiskelyckan såklart”.
I reduktionsfisket använder man sig av metoden “notning”. Det är ett skonsamt sätt som gör liten påverkan på fisken. Notning innebär att man med hjälp av ekolod tittar efter stim och tar upp fisken med en typ av nät som läggs ut som en vägg runt stimmet. När nätet dras ihop sluts den undertill och bildar en säck.
– ”Tack vare botten på nätet och att indragningen av nätet går långsamt är det ingen fisk som fastnar eller blir klämd.”
En del av vitfisken som fiskas upp går till markägare som använder den till bland annat kräftbete. Men det mesta går till Tekniska Verken i Linköping där det blir biogas. Rovfisken släpps såklart i igen.
På sikt hoppas man på en sjö i balans som kan rå om sig själv.
Förenklat fungerar näringskedjan i en sjö så här. När den är i balans är det lagom mängder av alla fyra delar:
• Rovfisken (ex abborre, gädda och gös) äter vitfisken
• Vitfisken (ex mört, björkna, gärs, ruda och braxen) äter djurplankton
• Djurplankton äter växtplankton
• Växtplankton växer av solljus och tillgängliga näringsämnen