Gemenskap. Mina tankar kretsar ofta kring det ordet. Jag kommer tillbaka till det hela tiden i alla möjliga sammanhang. Att känna gemenskap. Att ha något gemensamt. Att dela något. Jag kom nyss hem från ishallen och kvällens hockeymatch med WIF’s A-lag. Det blev vinst med 5-1, tror jag. Om jag ska vara ärlig så hade jag inte så bra koll och det här med att vinna är inte så viktigt för mig. Men jag var där, jag hejade och jag kände gemenskapen. Det är en fin känsla. Jag är inte så intresserad av själva hockeyn egentligen, och att sitta där och frysa är väl ingen höjdare det heller. (Måste det va sådär kallt i hallen?!) Men jag gillar att va en del av gemenskapen. Att dela den där stunden med alla andra på läktarna. Vi är där tillsammans. Vi delar något. Och så är det ju alltid gott med en korv i pausen…
Samma känsla hade jag häromdagen när jag promenerade hem en mörk höstkväll från Fyrtornet. En känsla av gemenskap. Det årliga höstmötet med Turistföreningen Visit Valdemarsvik hade ägt rum och jag lämnade restaurangen med en skön känsla av att vara en del av nånting stort och viktigt. En del av gemenskapen den där kvällen. Där satt representanter från flera delar av kommunens näringsliv. Från kaptener till campingägare, från krögare till butiksinnehavare, från hamnvärdar till hovslagare. Där samlas vi alla från egentligen vitt skilda branscher, med olika professioner och erfarenheter, men med det gemensamma målet att få vår kommun att fortsätta utvecklas vidare in i framtiden. Ingen är bättre eller sämre än nån annan. Ingen viktigare än nån annan. Det känns fint att vara en del av det där. Att inte vara ensam om ens vision, ens tankar och ens strävan framåt. Att vara i gemenskapen.
Nu närmar vi oss min favorittid på året. Advent. Snart sitter vi där och tänder det första ljuset. Jodå, julmusiken har jag så sakteliga smugit in i vardagen och till helgen tänkte jag värma årets första lilla mugg med glögg. I huvudet har det snurrat tankar om advent sen länge. Det blir ju så när man jobbar som jag gör. Man måste ju ligga steget före. Så granar, tomtar och julklappar har upptagit min tankeverksamhet länge. Men nu börjar jag äntligen få leva ut den lite mer. Förbereda lite mer ”på riktigt”. Den 22:e november firar vi igång adventsäsongen i Valdemarsviks centrum med vårt årliga Julmys. Då ska såväl min studio som hela centrumet stå redo i sin vackraste skrud. Ljusen ska glimma, julmusiken ska ljuda och granar, tomtar och stjärnor i alla dess färger och former ska sprida adventsstämning och julens budskap om värme och omtanke. Och gemenskap.
En av anledningarna till varför advent är min favorittid på året är just Gemenskapen. Att vi alla tänder det där första ljuset i ljusstaken, samtidigt. Att vi alla hänger upp våra stjärnor i fönstren, samtidigt. Att vi pryder våra fönster, hus och trädgårdar med ljusslingor och dekorationer för att lysa upp mörkret och skapa det extra mysigt för oss själva – men kanske framförallt för varandra. Jag älskar tanken kring att vi samlas. Att vi alla är där tillsammans. Tar vara på dom små stunderna, visar extra tacksamhet till varandra och firar såväl stort som smått. Oavsett hur man gör det. Så är vi där tillsammans. Här tillsammans. I Valdemarsvik, i Östergötland, i Sverige, i Världen. Här och nu, samtidigt och tillsammans. I gemenskap.
Jag vill med dessa ord önska dig som läser det här en fin, varm och stämningsfull advent. Jag hoppas att du kommer få känna den där känslan av gemenskap. Att du har ett sätt och ett sammanhang att finna den. Och om det känns mörkt och dystert ibland, påminn dig om att vi lalla är här tillsammans. Tillsammans i advent. Kring ljusets låga. Kring julens budskap. I gemenskapen.
/Viktor Lenper
