Text & foto: Mimmi Malmström
”Pricay, I need privacy”, skrek Sören och efter att jag googlat denna fras så förstod jag att han vill vara i fred, helt enkelt så skulle jag, leave him alone. Nå jag hade också tänkt sjunka ner i soffan denna söndag i mars och njuta av lugnet som endast en god engelsk deckare på tv kan ge men jag fick väl möbla om lite där jag skulle ligga och skapa mig en egen plats. Han muttrade lite men blev sedan tyst så han tyckte nog min avspärrning med kuddar dög för att skapa varsitt eget rum.
Det är många som gillar att vara ifred, njuter av lugn, ro och tystnad. Min Människa är en typisk sådan. Hon jobbar mer än hälften av sin tjänst hemifrån med bara mig och Sören som störmoment, vilket i hungriga stunder kan vara fullt tillräckligt förstås. När hon är på kontoret som ligger i Västervik i ett gammalt polishus så jobbar hon i vad man kallar öppet landskap. Det innebär att det inte finns dörrar att stänga om sig utan alla samlas i öppen yta vid sina skrivbord och jobbar så tyst dom kan för att inte störa varandra och måste man prata så kan man låna en cell eller en arrest. Ja de heter så de rummen där man kan stänga om sig, jag skrev ju att det var ett gammalt polishus. Jag skulle tycka det var ganska mysigt med ett öppet landskap men däremot jobba, där går väl gränsen. Jag frågade henne en dag vad hon gjorde där. Jag trodde ju att hon spärrade in tjuvar och banditer eftersom det var ett polishus men hon sa att hon gjorde hyreshöjningar, fixade med fastighetsskatter, avtal, och mediadebitering. Det enda som lät roligt där var mediadebitering men det var inte alls vad jag trodde. Median i detta fall var ingen streaming av engelska deckare utan förbrukning av varmvatten och fjärrvärme. Vad fjärrvärme är vet jag inte men jag tror den kommer ifrån fjärran för där borta i fjärran är det varmt, det har jag sett på TV.
Nu har våren kommit och vi har plockat snödroppar. Det är ett vackert namn på en vacker liten blomma. Våren är annars en lustig tid, det pendlar i temperaturer mellan minus och plus så man blir alldeles yr i huvudet och snart ska väl klockstackarn skjutas framåt också. Det där med att vi ska ha sommar- och vintertid och om det skulle slopas har man nu pratat om i så många år så det blir nog med det som med den där vägen förbi Söderköping, det blir aldrig något av. Där dök det ju upp en snok och störde alltihopa. Vad kommer då att hända med snoken om klockan stannar på den gamla goda vintertiden? Kanske får den lugn och ro och håller sig ifrån Söderköping. Ja man vet inte och det är så väldigt mycket sådant. Som man inte vet alltså. Exempelvis vet jag inte vem som kommer vinna valet i höst. Jag tror inte det blir vare sig jag eller Sören, vi är inte så politiskt aktiva inte så där vilda. Inte politiska vildar, inte heller som Astrid Lindrens vildvittror, vi är mer som hennes Rumpnissar, frågvisa som bara den. Och det vet ni väl att politiker inte frågar så mycket, inte svarar de så mycket heller för den delen. De bara är och vart fjärde år är de alldeles förskräckligt mycket och för det får de ganska bra betalt. Inget jobb för oss katter. Vi fortsätter njuta söndagslugn, firar en födelsedag eller två och plockar oss några flera små söta snödroppar.
Länge leve våren! /Blomgren
