”Men varför bor du i Valdemarsvik?”
Den vanligaste frågan jag får. Ja alltså av människor jag träffar för första gången – som inte känner mig men som just fått veta att jag bor här. Mer eller mindre varje gång, när jag är ute på vift utanför kommungränsen. På mässor, events eller när jag träffar nya bekantskaper på nån middag eller fest. Ja ni vet hur det brukar gå till. Det där vanliga lite trevande småpratet i början. ”Jaha, och vad jobbar du med? Och var bor du någonstans?” Och när jag svarar att jag bor i Valdemarsvik kommer nästan alltid följdfrågan: ”Men varför bor du i Valdemarsvik?”.
Det hände så sent som för bara någon vecka sedan. Jag var hemma hos min vän Linda i Stockholm och fick stifta bekantskap med ett tiotal nya människor. Supertrevliga och härliga tjejer och killar och i min ålder. Samtalen flöt på, stämningen var på topp, frågorna haglade sinsemellan alla nya bekantskaper. Och javisst, mycket riktigt kom den där igen. ”Men varför bor du i Valdemarsvik?” Ja, varför gör jag det? Jo det ska jag berätta för er nu!
Jag bor här, för att jag faktiskt inte kan tänka mig en bättre plats att bo på. Här finns något, en känsla svår att beskriva för den som inte upplevt den själv. Här finns inte främlingar på samma sätt. Här finns inga främlingar. Här finns vänner, bekanta, grannar och människor man känner igen. Här finns ingen stress. Här finns ett lugn som är svårt att hitta nån annanstans. Här finns inga inklämda höghus som skymmer himlen. Här finns öppna fält. Här finns vatten, skogar och vyer som man aldrig riktigt vänjer sig vid. Vyer man aldrig tröttnar på. Och här finns inga fyrfiliga motorvägar. Här finns en rondell. (Tack och lov för det!)
Men absolut, jag tycker om storstäder. Jag älskar dom! Tempot, restaurangerna, kulturen och pulsen. Stämningen. Att få vara där ibland är fantastiskt. Jag trivs så bra där. Men anledningen till att jag gör det, är nog just för att jag vet vad som väntar. Väntar, när jag kommer hem igen. Lugnet. Närheten. Vännerna. Familjen.
Klockan närmar sig midnatt när jag sitter vid mitt köksbord och skriver det här, efter kvällens årsmöte med Turistföreningen Visit Valdemarsvik. Årsmötena avlöser varandra så här års när man är aktiv i föreningslivet, och ikväll var det alltså Visit Valdemarsvik tur. Vi samlades i vanlig ordning för att gå igenom året som gått och blicka framåt mot det som väntar. Och ännu en gång slås jag av hur fint föreningslivet faktiskt är. I samma rum satt människor från vitt skilda branscher. Någon från banken, någon från campingen, någon med klädbutik och någon med taxibåt. Och ett tjugotal fler därtill. Olikheterna mellan oss är egentligen stora. Men ändå är vi så lika. Vi älskar Valdemarsvik. Och vi tror på vår kommun. Potentialen som finns här. Vi vill alla att vår kommun ska fortsätta utvecklas, leva och blomstra. Det är väldigt fint det. Vi är olika, men vi gör det ändå tillsammans.
Allt detta, är svaret på frågan. Det är därför. Därför jag bor i Valdemarsvik. För detta är mitt hem. Och nu när våren dessutom börjar göra sig påmind – när dagarna blir lite ljusare och när dom första vårtecknen tittar fram – då känns det ännu mer självklart.
Är det svar nog?
Glad påsk!
Viktor Lenper
