Ett nytt år har påbörjats. Det är åter januari och i kalendern står det nu 2026. Men innan jag och vi alla tar oss an det, vill jag dela med mig att det jag fick äran att göra precis på slutet av förra året. Jag fick nämligen den stora äran att hålla nyårstalet vid vårt numera traditionsenliga nyårsfirandet och Ljuspromenad i Valdemarsviks centrum. Hundratals människor valde att fira nyårsafton och runda av året tillsammans i vårt kära centrum intill Valdemarsviken och det blev en mysig och minnesvärd stund. Talet jag skrev och delade kom, precis som det mesta jag skapar, från hjärtat och kretsade kring några av dom ord och ämnen jag brinner för. Därför tänkte jag nu ta tillfället i akt och dela med mig av mitt tal även här, till alla er som inte var med på plats på förra årets sista dag.

Kära Valdemarsviksbor, vänner, grannar, kollegor. Ja, alla ni som har valt att fira er nyårsafton här tillsammans. Vilken fin plats att få fira nyår på. Vilken fin tradition det här har kommit att bli. Vilken fin stund vi delar tillsammans här och nu. För ja, det är något alldeles särskilt med den här stunden. Här står vi nu. Än så länge i 2025, men snart i 2026. Vi står som på tröskeln mellan det som har varit och det som ännu inte har hänt. Ännu ett år har gått. Ännu ett år har levts. Med allt vad det innebär. Glädje, sorg, förväntan och oro. Vardag och fest. Kärlek. Förändringar och prövningar. Nya oväntade möten, och nya oönskade farväl. Ja, mycket hinner hända under ett år. Mellan två nyårsaftnar. Tiden går fort. Dagar, veckor och månader svishar snabbt förbi. Ibland känns det som att man inte hinner något alls. Jag tror vi är många som delar den känslan. Att livet bara pågår. Men om vi här och nu stannar upp en stund och drar oss till minnes, så har det ju hänt en hel del sen sist vi stod här på tröskeln. Faktiskt. Eller hur? Låt oss alla ta en stund nu och stanna upp. Minnas tillbaka. Glädjas och vara tacksamma. Tacksamma över att vi får stå här idag. Att vi får fira in ännu ett år. Att vi får leva. Det är ju faktiskt inte alla som får den möjligheten.

När vi pratar om tacksamhet är det lätt att direkt tänka på de stora händelserna i livet. Dom stora förändringarna och dom långa resorna. Det nya jobbet, flytten. Kanske har familjen växt eller så har man träffat sin kärlek. Men vi glömmer lätt dom här små sakerna. Dom små händelserna. Dom små gesterna i vardagen. Dom som förgyller vår vardag. Dom som vi ska vara minst lika tacksamma för. Det kan vara ett leende från någon vi möter på gatan. Kanske bara ett vänligt ord. En kopp kaffe som delas med någon man tycker om. Att någon håller upp dörren åt en. En hjälpande hand. En förstående blick. Ett hej. Eller att någon frågar: ”Hur är det, egentligen?” – och faktiskt lyssnar på svaret.

De här små sakerna som kan kännas obetydliga var för sig. Men som tillsammans formar något mycket större. Som tillsammans formar vardagen. Som får livet att gå. Som skapar känslan av tacksamhet. Känslan av att höra till. Att vara sedd. Att leva i ett samhälle där vi bryr oss om varandra. I en tid där mycket går fort, där nyheter ofta handlar om konflikter, kriser och motsättningar, kan just de små handlingarna vara det som gör störst skillnad. De kräver inga stora resurser. Dom kostar varken mycket tid eller pengar. Bara uppmärksamhet, omtanke, kärlek och välvilja. Sånt vi alla har gott om och kan dela med oss av.

För när någon delar med sig. När någon väljer att hjälpa till. När någon engagerar sig. När någon räcker ut en hand. Då händer något. Där och då. I den lilla handlingen. Något litet blir till något stort. Små handlingar växer till stora rörelser. Enskilda initiativ blir till gemensamma framgångar. Och det fina är att ingen av oss behöver göra så mycket. Ingen behöver göra allt. Det räcker att var och en gör lite. Gör något. För när vi gör något tillsammans – då blir resultatet alltid större. Alltid bättre. Och det är vi ett utmärkt exempel på tycker jag. Vi som är här. Vi som är Valdemarsvik. Ett samhälle där mycket av det som fungerar, som är viktigt och betyder något är tack vare just människor som delar med sig, som engagerar sig och som väljer att hjälpa till – på sitt sätt. Genom små handlingar.

När jag blickar tillbaka på mitt 2025 finns det såklart mycket jag är tacksam för. Många små stunder av tacksamhet – tillsammans med familj och vänner, kunder och kollegor. Och just de där små stunderna är dom som ofta stannar kvar längst i hjärtat. En av dem ägde rum för bara några veckor sen, när jag fick fira min första Thanksgiving. I somras lärde jag känna en familj från USA som har köpt ett hus här i Valdemarsvik och valt att skapa sig ett andra hem just här hos oss. Det har lett till en fin vänskap och många intressanta samtal – ibland på min lite knackiga engelska, men alltid med värme och nyfikenhet. När slutet av november närmade sig fick jag en inbjudan att fira Thanksgiving tillsammans med dem. Jag visste förstås på ett ungefär vad högtiden handlade om, men jag hade aldrig upplevt den på riktigt.

Och det som slog mig var hur enkel – och samtidigt hur stark – den här högtiden är. Inga stora krav. Inga presenter. Bara människor som samlas runt ett bord. Som äter tillsammans. Som lyssnar på varandra. Och som delar med sig av vad det är tacksamma för. Det blev samtal, skratt, tårar, eftertänksamhet – och en påminnelse om hur mycket det betyder att faktiskt stanna upp och sätta ord på det som är bra i våra liv. Jag gick därifrån med en känsla av att det här är något vi i Sverige skulle behöva inspireras mer av. Att skapa fler tillfällen där tacksamheten har fokus. Inte bara i det stora, utan i det lilla. Och visst är väl just nyårsafton en perfekt stund för det. När vi ändå samlas med familj och vänner runt bordet. Att ta några minuter och fråga varandra: Vad är du tacksam för från året som gått? Det behöver inte vara stort. Det räcker att det är sant.

När vi nu snart tar klivet över tröskeln och lämnar det här året bakom oss och tar oss an det nya, så tänker jag att vi kan ta med oss dessa tre ledord in i det. Tre små tankar att påminna oss om under årets gång. Att uppskatta det vi har. Att se varandra i vardagen. Att våga tro på att små handlingar faktiskt spelar stor roll. Om vi tar med oss det och om vi tar med oss tacksamheten in i det nya året och om vi fortsätter att dela med oss – av tid, omtanke och engagemang – då kan 2026 bli ett år där vi tillsammans skapar något ännu större. Med de orden vill jag önska er alla, var och en av er, ett riktigt Gott nytt år. Ja, ett gott nytt år med värme, gemenskap, små handlingar som gör stor skillnad – och mycket att vara tacksamma för när vi förhoppningsvis får stå här om ett år igen och se tillbaka på 2026.

Gott nytt år!
Viktor Lenper

Läs även artikeln om Ljuspromenaden på nyårsafton >>>