Krönika: Annie Erixon

I skrivande stund sitter jag i soffan med katten sovandes på fötterna och tittar ut på löven som virvlar omkring. Idag har hösten verkligen gjort sitt intåg med blåst, regn och kyla. Sista veckorna har varit intensiva. Bokmässa, manusdeadline, långa arbetsdagar och många möten. Ändå sitter jag här med min tekopp och ler.

Varför?

Jag försöker komma på det själv. Jag är trött. Riktigt trött. Förkyld. Helt oförberedd på morgondagens uppgifter, för att inte tala om kaoset som väntar nästa vecka. Ändå känns allt bra. Fredagsfeeling deluxe liksom.

Kanske är det för att jag sista tiden varit i olika sammanhang där jag trivs så bra. Och det är just det där ordet som jag tror är nyckeln. Sammanhang.

Forskaren och författaren Aaron Antonovsky myntade begreppet KASAM – Känsla Av SAMmanhang. Och menade att om man upplever att livet – eller en specifik del av det – är meningsfullt, begripligt och hanterbart, då mår man bra. Oavsett vilket hälsotillstånd du har.

För det är en stor skillnad på att ha bra hälsa och att må bra. Du kan vara helt frisk, alltså ha en riktigt bra hälsa, och ändå inte må bra. I vårt samhälle idag är det vanligare än någonsin. Och en stor anledning till det tror jag är att vi just saknar en känsla av sammanhang.

Biologiskt sätt behöver vi sällskap. Precis som hästar och hundar så behöver vi flocken omkring oss. Men för människor är det lite mer komplicerat än så. Vi befinner oss ofta i olika sammanhang. Olika ”flockar”. Vissa har vi valt själva. Andra förväntas vi närvara i oavsett om vi vill det eller inte.

Vissa dränerar oss på energi – andra ger oss energi.

Och varför är det så? Jo, för att vissa sammanhang är begripliga, meningsfulla och hanterbara. Vi vet vad vi gör, varför vi gör det och vi kan göra det. Dem får vi energi av.

Det är därför jag sitter och ler idag, trots att hösten visar sig från sin värsta sida och jag hostar något förfärligt. För jag har hittat mina sammanhang. Och jag har ett jobb som bokstavligen är till för att skapa sammanhang för andra.

Vilket har fått mig att fundera mycket på just detta. Att tillhöra. Ha någonstans att gå. Känna sig behövd. Veta att någon kommer sakna just mig om jag inte dyker upp idag.

Det är viktigare än någonting annat.

Kanske har ni hört talas om Blå Zoner? Det är områden i världen där ovanligt många lever ovanligt länge, många över 100 år.

Vetenskapen har många olika förslag på varför. Bra mat, bra klimat och att de rör sig mycket i vardagen. Men det absolut viktigaste de har sett i alla fem zoner som finns dokumenterade är detta:

Livssyfte.

Att ha något att gå upp för på morgonen, en stark social tillhörighet och att vara behövd av vänner och familj.
Alltså: Sammanhang.

De fem zonerna är: Okinawa (Japan), Sardinien (Italien), Nicoyahalvön (Costa Rica), Ikaria (Grekland) och Loma Linda (Kalifornien, USA).

Visst skulle det vara häftigt att skapa en i Gamleby, Sverige också?

En plats där bygemenskap är mer än en slogan och där alla som vill kan hitta sin känsla av sammanhang.

Är du med?

Varma hälsningar
Annie

Foto: Magnific