Det började som en helt vanlig tisdag. Barnen och jag kom hem, åt middag och gjorde läxor. När vi skulle gå och lägga oss hör jag underliga ljud från det lilla tomma rummet vi höll på att renovera. Jag gläntar på dörren och möts då av att nånting liksom…flaxar? 

Jag stänger snabbt dörren igen. Jag går inte in obeväpnad i ett litet mörkt rum med en gigantisk oidentifierad fågel/
fladdermus/drake i! Här behövs nån form av utrustning. Jag tar således på mig hela min motorsågsutrustning inklusive skyddsjacka och skyddsbyxor samt hjälm med visir och hörselkåpor. Jag knyter även en halsduk runt mun och näsa. Slutligen drar jag på mig mina orangea stora Husqvarna motorsågsstövlar. Min klädsel kan tyckas överdriven i det här läget, men hellre det än att bli ihjälhackad av ett odjur. 

Dottern, som var i 10-årsåldern då, skickar förtjust in mig i det mörka rummet med orden “lycka till!“, som om jag skulle ut på ett äventyr. Jag stänger raskt dörren bakom mig. Det flaxar kring mitt huvud. Jag försöker hitta fram till lysknappen på andra sidan rummet. FLAX FLAX FLAX. Vad i hela friden är det här för gigantisk fågel? Till slut lyckas jag tända lampan och får se vad det är vi har fått in i huset. En korp. I detta lilla rum! Den fyller typ halva rummet, känns det som. Och den är hysterisk! 

Den flaxar och far och gör något som jag tolkar som utfall mot mig. (Det var nog inte alls utfall, den ville nog bara
därifrån.) Den studsar mellan väggar och tak och kastar sig mot fönsterrutorna. 

Korpar kan bli nästan 70 cm långa med ett vingspann på 130 cm. Det känns verkligen som om den fyller hela rummet. Jag går fram och öppnar en fönsterruta. Korpen försöker dock gång på gång flyga ut genom den andra rutan och slår gång på gång huvet i glaset. Den blir argare och argare för varje gång detta händer. 

Jag tar en bild med mobilen. Såklart. Gör man inte det så har det ju inte hänt. Man måste ha bevis.  

“Hur går det därinne? Lever du?” ropar dottern glatt från andra sidan dörren. (Det här är ju mycket roligare än att vara tvungen att gå och lägga sig!) 

Jag lyckas öppna även den andra fönsterrutan och tillslut flyger korpen äntligen ut. Frid lägger sig över huset. Förutom att jag har en totalsanering av ett helt rum att utföra. Tur i oturen att rummet var under renovering och tämligen tomt.  

Jag sms:ar till maken: 

Vi har haft en korp inne. EN KORP. Okej om man får in småfåglar genom nån ventil, men EN KORP!  (Foto på
vidundret bifogat) 

Maken svarar: 

Det där är en liten kaja. Förmodligen en unge. 

Text: Lotten Alveling