Vi hade i alla fall tur med vädret!

Jag föddes en sen decemberkväll på Sundsvalls BB under sjuttiotalet, växte senare upp i Härjedalen och jag älskade verkligen vintern. Ett riktigt vinterbarn som mådde som bäst när kylan nöp i kinderna och tiden det inte gick att lämna huset utan rejäla vinterkläder pågick från någonstans i november till senare delen av april. Jag tyckte om att det var kallt – men inte att bli kall. Att till exempel åka slalom när det var dryga 20 minusgrader var inte att tänka på! För att inte tala om det fullständigt galna i att cykla på vintern. I Sveg var det bara alkoholister som cyklade vintertid! Behövde man ett fordon som inte var
motordrivet denna period av året föll det självklara valet på den pålitliga och stadiga sparken!

Jag vill på intet sätt trampa på någon ömtålig östgötsk tå, det finns ju så mycket fantastiskt här, men just vinter kanske inte riktigt är Östergötlands bästa gren…? Efter nästan 30 år i denna del av landet så har jag, likt en kameleont, växlat till att bli mer av en vår och sommarmänniska (om det beror på naturligt åldrande, eller ändrad klimatzon är högst oklart!). En sak jag har kommit att uppskatta på sommaren är att bli riktigt varm, så där varm ända in i märgen. Får jag bara några dagars riktig värme med bad, sol och vila så känner jag att det varit sommar och att jag har värmts upp, eller snarare laddats upp, inför höst och vinter igen.

Samtidigt får det ju inte bli för varmt. Lite så där lagom svensk sommarvärme är fullt tillräckligt! När temperaturen för ett par år sedan steg över 35 grader på de Östgötska breddgraderna funderade jag seriöst på att ta in på ett luftkonditionerat hotell med roomservice tills eländet var över. Vilket på sätt och vis ändå var lite märkligt, eftersom jag några år tidigare gladeligen släpade med mig ungarna runt Rom och alla dess sevärdheter i just 35 graders värme utan betänkligheter. Är en i Rom så är en i Rom.

Efter flytten har jag också, utan att blinka, släpat med dem ut i de Härjedalska slalombackarna så fort liftarna startats upp igen efter en rejäl köldknäpp (det vill säga vid ca 27 minusgrader för den oinvigde). För har en bara EN enda vecka med rejäl slalomåkning så åker en slalom, oavsett vad termometern säger! Och för den som undrar kan jag också avslöja att jag, helt utan överintag av alkoholhaltiga drycker, köpte både hjälm och dubbdäck för att under vintertid kunna transportera mig på cykel kort efter adressändring till växtzon 3.

Vid det här laget känner jag mig rätt förvirrad. Av mig själv. Och min ambivalenta relation till årstider och temperaturer. Och jag tänker att jag kanske inte alltid haft tur med vädret. Men tur nog att kunna vara flexibel och ta seden dit jag kommer.

Det är inte utan att jag med viss bävan undrar vilka förändringar jag kommer genomgå framöver? Kommer jag förvandlas till en stor, stark grön man med yvigt svart hår inom kort? Eller något ännu värre, som att blanda ihop alla mina årstidspreferenser och plötsligt börja med vinterbad?

Ta väl hand om dig i sommar – oavsett väder!
/Cecilia Kalén

 
Artikeln är publicerad i kategorierna: Närheter | Åtvidaberg