I skrivandets stund har vi haft en härlig april med mycket sol, lite kyla och tyvärr, liten nederbörd. Lite regn vore fint. Eller ett rejält snöfall, lite romantiskt sådär som i tvserier, som sen smälter bort redan samma kväll. Tyvärr är ju torrt gräs och löv en stor brandrisk. Och de nyvakna fröna som växer, behöver vatten.
Snö på grönska är en märklig känsla. Jag vet inte hur vanligt det är med snö i Östergötland i maj. Aprilväder är ju ett ganska självförklarande namn och gör att jag misstänker att en del snö kan förekomma även i april. Men så länge jag bott i Linköping och Åtvidaberg kan jag inte minnas att jag sett snö komma i maj och absolut inte i juni?
Man brukade skämta mycket om att ”man får vara glad att det inte snöar vid midsommar” där jag kommer från. Jag har ett starkt minne av en sommar under 90-talets början då det kom snö. Det var nog vad man här söderöver skulle betecknat som snöstorm, för det kom flera centimeter på någon timme och det var i slutet av maj, kanske rent av i början av juni. Jag kommer ihåg det just för att när jag tittade ut från köksfönstret så såg jag hur vinbärsbuskarnas blad, som var helt utslagna, tyngdes ner av det tjocka lagret av snö. Och det kändes så märkligt att se fluffig, vit snö på prunkande, gröna växter. Men jag är glad att jag upplevt det.
Denna Valborg tänker vi ta oss ner till Bysjön och ta del av årets firande. Vem vill inte se lokala stjärnor och en stor klassiker från vår egen barndom, Nordman? Det känns härligt att bo i en kommun där man faktiskt gör något vid Valborg. Något där alla som vill kan komma och fira in våren tillsammans. Det gjorde man när jag var liten och jag minns de stora majbrasorna som folk från hela byn samlade ihop tillsammans. En period under min barndom gjorde vi en helt egen majbrasa på mitt kvarter och det var årets höjdpunkt. Det sammanförde oss alla på gatan där jag växte upp.
Barn lekte, ungdomar sa hej och drog, och de äldre umgicks, grillade korv och pratade om minnen. Jag älskade att lyssna på när de äldre pratade om ”förr” och nu inser jag att jag plötsligt är den personen.
Numera har säkert lagar och förordningar ändrats och det är nog ganska svårt och mycket jobb för ett kvarter eller mindre by att få elda en rejäl brasa. Klokt det, då vi vill värna om miljön, igelkottar och ris är väldigt bra för komposten! Och träbyrån som någon annan glatt skulle ha eldat upp på 80-talet, går idag för flera hundra kronor på loppisen. Så jag är tacksam för de nya tiderna, men ännu mer tacksam för att det finns en brasa att gå till. Tacksam att man gör saker som lockar dit människor i alla åldrar där vi kan fortsätta med vår ständigt förändrande, men mycket gamla och nobla tradition att under sång, skratt och korvgrillande…bränna upp saker.
Jag är också tacksam att vi inte längre har traditionen att hoppa över brinnande brasor!
Jag hoppas er Valborg var trevlig!
– Jeanette Hedman-Waara
