Text & foto: Mimmi Malmström
God fortsättning på det nya året och välkommen 2026! Tänk att i år blir jag sex år det är häftigt och jag har stora planer för året. Vad har ni själva tänkt att göra? Vet att många just nu kämpar med att sluta röka, sluta äta godis och att motionera, inte sluta med det då utan börja med det. Jag har inte slutat med något, inte börjat heller för den delen. Mina stora planer? Ja de är att fortsätta i samma stil, liksom vara glad för nuet och det jag upplever varje dag. Det kan vara allt från att jag sett fyra rådjur ute på gräsmattan till att Människan köpt den där osten jag gillar så mycket. Det behöver inte vara livsomvälvande för att duga. Är man relativt nöjd med hur man har det så är det gott nog, det är min plan, att vara nöjd.
Jag vill tacka er som deltog i det kryss jag knåpade ihop i förra numret, jättekul att så många kryssade och vann! Tyckte ni det var kul? Jag kanske kan ha en liten tävling då och då eller vad tycker ni? Människan hälsar och säger att hon uppskattade att få åka ut och leverera min bok till er som vann. Hon blev glad av att få träffa er och hon fick se platser som hon nog inte kommit till annars.
Vet ni vad jag har fått, jo en ny lillkusin i stan. Stan är Norr-köping och där har jag aldrig varit men hon bor i alla fall där med mina storkusiner. Vår unga människa öppnade sitt hem som jourboende för katter utan hem och just den här lillkusinen och hennes två syskon och deras mamma var hemlösa. Lillkusinens två syskon har fått ett nytt hem nu i en annan stad och mamman väntar på sitt ”föralltidhem” men hon måste bli tryggare först, hon har inte haft det så lätt. Min lillkusin då, hur blev hon min lillkusin? Jo det är så att den där unga människan inte kunde motstå henne i all sin söthet så hon adopterades och blev min nya kusin. Katten är vit som snö och hette först Viking tills veterinären berättade att han var en hon så då blev det Vickan. Namnvalet har varit lite svajigt men den lilla är döv, hör inte ett pip, så man kan kalla henne vad man vill. Jag gillar namnet Vickan, det har en kunglig klang. Hennes favoritsysselsättning är att åka med på dammsugaren när det städas medan hennes storkusiner förskräckta gömmer sig under soffan. Hon är cool och jag ser fram emot att lära känna henne ordentligt.
Här skulle jag kunnat tillägga att det är sjukt roligt med en till kusin men jag har intagit rollen, som i alla fall min egen, språkpolis sedan ett tag tillbaka. Någonting borde inte vara sjukt gott, sjukt snyggt eller sjukt roligt. Men sjukt innebär något utöver det vanliga men i min lilla värld blir det ändå motsägelser i adjektiven. Jag kan sträcka mig till att säga sjukt fult, sjukt dåligt eller sjukt äckligt om man nu inte kan använda sig av de gamla vanliga adjektiven för att beskriva något, såsom förskräckligt, hemskt, väldigt eller varför inte otroligt. Jag vet att det är faser i vårt språk och om ett tag är det något annat som tagit plats i stället för sjukt så vi låter viruset (erkänn jag var skämtsam där) passera och önskar oss nu en otroligt härlig fortsättning på 2026!
Eder språkpolis /Blomgren
