Månadens Blomgren – juli 2025

Text & foto: Mimmi Malmström

Sommarbarn, har ni haft det eller vet ni vad det är? Jo, Människan berättade att när hon var liten så hade de sommarbarn. Hon växte ju upp på den där ön Bokö och eftersom det är den vackraste platsen hon har i sitt minne så berättar hon en hel del om den för Sören och mig. Sören har varit på en ö i närheten tillsammans med hunden som tidigare bodde här men Bokö har han aldrig besökt och jag har inte varit på någon ö alls. Det där med att åka båt … nå det kanske är trivsammare än bil, vad vet jag.

På Bokö var det ju en ynnest att få bo, det har hon sagt och på somrarna förvandlades denna annars så stillsamma plats till ett rent semesterparadis med fullt av folk i alla hus, samt i tält och båtar. Det är väl klart att det då fanns släkt och vänner som ville att deras barn skulle få uppleva något liknande så hos Människan fanns på somrarna oftast ett eller ett par barn extra, vi kallar dem sommarbarn. De fick avnjuta ön med bad och sol, saft och myggbett samt nygräddade pannkakor och fisketurer i kvällssolen.

Nu undrar ni kanske vad detta fenomen med sommarbarn har med mig att göra? Jo det ska jag säga er, vi har fått det, sommarbarn. De är två till antalet och kommer från stan, Norrköping. De är väluppfostrade, kliver bara upp på borden ibland. De har ett hyfsat bordsskick och så är de väldigt unga. Killen är ett och ett halvt år och tjejen två och ett halvt. Igår fick de springa fritt på gräsmattan och de liksom studsade fram och försökte fånga varenda mygga och fjäril som kom i deras väg, solen sken och det verkade göra dem gott. Men det resulterade i att nu vill de gå ut hela tiden och jag vill inte ha de där glina hängandes efter mig hela tiden, man har ju liksom ett privatliv.

Sören har tänkt planera in en fisketur för dem för han vet från säker källa att det finns abborrar vid badbryggorna på Sangärdet så någon kväll ska vi ta oss dit alla fyra. Myggbett fick de igår och även sol och natur som fortsätter finnas precis var som helst. Saften byter vi mot mjölk, laktosfri och sedan är det bara det där med pannkakorna. Jag har kollat hur Människan gör, det är ägg som knäcks, mjölk som blandas i och vispas, lite salt, en del mjöl och så på med spisen, stekpanna på plats, smör i pannan och i med den färdigvispade smeten. Det ska väl inte vara så svårt? Människan älskar pannkakor så när hennes födelsedag nu närmar sig, med vad hon säger de största kliven i historien, så kanske det vore på sin plats att vi, alltså jag, Sören och sommarbarnen fixade ett lass med pannkisar, kanske gjorde en riktig fin pannkakstårta med jordgubbar och hela sommarbaletten på … men det kan också bli pannkaka av alltihopa.

Anden i glaset måste vi prova också för det berättade Människan att de på kvällarna gjorde upp på deras vind och det var tydligen rysligt spännande, ja lite hemskt. Kanske för otäckt för de där småbarnen, de kanske skulle skena i väg med svansen mellan benen, ja de är katter, det kanske jag glömde nämna.

Hej svejs, nu ska jag gå och köpa ägg och börja vispa!
Simma lugnt /Blomgren

Artikeln är publicerad i kategorierna: Närheter | Valdemarsvik