Text & foto: Mimmi Malmström
”Kära dagbok”, undrar om det ska vara stort d i dagbok? Näe, det är ju en grej, inget pronomen men om jag döper den till något då måste det väl bli ”Kära dagboken Något”? Det här med dagbok kanske inte är någon bra idé men har jag sagt att jag ska så gör jag väl, man ska inte ljuga och hitta på, då blir tungan svart. ”Kära dagboken Något, idag var en speciell dag”. Men vänta nu, kära ska det vara med k eller tj? Människan skrev en bok en gång som hette Tjärlek, det stavas väl oftast med k men i det fallet sa hon att det handlade om skärgården så då passade kärlek med tj mycket bättre. Nu är jag ju inte i själva skärgården men jäkligt nära, ett stenkast om ni frågar mig. Jag börjar om;
”Tjära dagboken Något, idag var en speciell dag. Det var faktiskt den första av nittiotvå stycken vårdagar. För varje dag blir det ljusare och ljusare och pälsen blir tunnare och tunnare. Det är en fin tid säger både Sören och jag och Människan gillar den också, mer än sommaren faktiskt. Det var ju lördag så vi hade sovmorgon och när vi kom upp hade halva dagen redan gått. Men vi hann en hel del faktiskt ändå, det gäller bara att planera minutrarna väl. Sören gick till gula huset, det gör han ju nästan varje dag och jag blev borstad med tre olika borstar och fåglarna fick lite mer material, i form av min päls, att ha i sina nya fågelbon. Man ska ju vara snäll mot dem som föder en. Det där är öppet för fri tolkning. Människan gjorde sedan en tavla, alltså en sådan man sätter på väggen, inget klavertramp. Eller hon gjorde den inte så klar men hon tog några penseldrag till något som blev en ek (trädet) på en klippa i sjön. Jag sov.
På sängen, i diskhon, på hallmattan, på bänken, i fåtöljen och på det pågående pusslet med Muminmotiv som ligger på köksbordet. Jag tror att det är ganska jämnt i bekvämlighet mellan fåtölj och säng men i sängen vill jag helst ha Männi-skan att bädda ner mig bredvid, det är tryggt. Vi tillbringade ganska mycket tid där förra veckan då hon hade feber och var lite ihopsydd och då är det ju bäst att jag tar hand om henne, så kallad trygghet till trygghet. På eftermiddagen kom den unga människan hem och hade en kompis med sig. Hon har också en katt, kompisen alltså och den heter Stickan och bor i stan som heter Norrköping fast nu hade han varit på sportlov på en ö. Den unga människan och kompisen tog på sig cowbåjshattar och gjorde sig fina och gick på någon fest men jag har inte någon sådan hatt så jag stannade hemma. Sedan blev det hockey på tv:n och det blev fem mål och Människan blev sur för de flesta målen gjordes av fel lag. Det rätta laget heter Djurgården och det är väl därför hon gillar det, vi katter är ju det, djur alltså. Sedan hände inte så mycket mera, godnatt tjära dagboken Något.”
Skulle jag hålla på så här varje dag?
”Tjära dagboken Något, idag är det den andre mars och söndag. Endast nittioen vårdagar kvar. Man vill ju inte stressa er men vad är det ni tänkt hinna med denna vår? Kanske rensa garderoben, eller vind-och källarförråd. Kanske tappa några kilon och öva inför något kommande springlopp. Jag sov ganska mycket för jag har ont i benet. Vad jag gjort är det ingen som vet men kanske klev jag för högt upp i träden för att kika på min päls när den hade placerats i boen hos en av mina favoriträtt … jag menar favoritsångare. Jag jäklar vad det sjungs i buskarna nu. Det är som hela OD-kören tagit plats i skogskanten och det är läckert … att lyssna på alltså. Tjära dagboken Något, nu skriver jag inte mer idag för jag måste vila vidare för imorgon är det en stor dag, min födelsedag. Wohoo, fem bast!
Tack å bock/Blomgren
