Månadens Blomgren (oktober 2024)

Text & foto: Mimmi Malmström

Jösses, vet ni att det redan är dags för den där höstmarknaden i Valdemarsvik igen som vi nämnde förra året. Jag vågade ju varken åka buss eller bil dit så det blev ingen sockervadd, lyckopåsar eller ärtrör för mig. Kanske ska jag våga i år…

Hösten har ju alltså dykt upp och med den nedfallna löv som liksom sugs in i min päls och som jag lämnar
lite var stans i vår bostad. Det är fint tycker jag, en naturnära look liksom. Sören fnyser för han är inte så mycket för det där med inredning men Människan och jag är intresserade. Vi brukar titta på sådana program på tv. Vem bor här, Stugdrömmar och Grand Design och allt vad det heter. Människan har en förkärlek för att möblera om och ibland hittar man inte sängen när man ska sova. Sören ligger mest på köksbordet och det brukar få vara kvar i köket. Häromdagen när vi kikade så var det några som gjorde i ordning en cirkusvagn till ett sommarboende och ni skulle hört Männi-skan, ”Åh, jag vill också ha en cirkusvagn. Tänk att åka runt med en gullig grönmålad vagn med blommor på och uppleva Sverige!” Jag sprang raskt in till datorn, loggade in på banken och spärrade hennes konto, inte sjutton tänkte jag låta henne köpa en cirkusvagn och dra i väg med Sören och mig i. Jag tror fortfarande hos sitter i telefonkö till någon support och försöker förklara varför hon spärrade ett kort som hon absolut inte tappat eller något sådant…

Visst vore det mysigt med ett semesterboende men inget som håller på och åker fram och tillbaka, jag vill gärna ha en fast punkt i tillvaron och vi har faktiskt precis allt vi behöver där vi bor så jag tror bara det skulle stressa att packa upp och ner på helger och semestrar för att nyttja det där semesterboendet. När Människan växte upp så bodde hon på en ö. Den hette Bokö och jag tror det är därför hon är så himla galen i böcker, ni vet en bok flera böcker. Det fanns en bok där också, har hon sagt. Jag undrade ju förvånat om det bara fanns en bok som alla delade på, om man hade speciella läsveckor men hon skrattade och sa, ”Blomgren, nu menade jag trädet bok, böcker fanns det gott om.” Sedan förklarade hon att namnet Bokö kom efter ordet boplats, eftersom människor förr slagit sig ner på ön för att just bo. Hennes farmor och farfar hade slagit sig ner där och sedan hennes föräldrar och så fick hon växa upp på den absolut vackraste plats som finns sa hon. Hon såg lite ledsen ut så jag frågade om hon ville tillbaka dit men hon skakade på huvudet och sa att det var bättre förr och att allting har sin tid. Sedan gick hon och möblerade om i vardagsrummet igen. Jag hoppas hon är klar innan kvällen så vi kan sätta på tv:n och se på hockeyn. Säsongen för den har ju börjat och vi följer med spänning vårt lag där min namne redan gjort ett par mål!

Nu måste jag springa för Människan ropar att hon ska ha hjälp att fånga den lilla råtta som kom fram bakom soffan när hon flyttade på den så det är väl bäst att jag bistår. Det blir sådant skrikande när hon själv ska fånga dem även om hon blivit ganska säker på att lyfta ut dem i svansen. Ni vet övning ger färdighet och ni ska veta att vi ser till att hon får öva på det.

Några ord på vägen. Andas, kolla in och känn hösten. Luften är hög och marken är täckt av vackra löv (och där under finns de, råttorna alltså). Det regnar idag men det är fint ändå. Njut av lugnet och tystnaden …
”BLOMGREN, NU ÄR DET TVÅ RÅTTOR HÄR INNE!!”

Oj, måste kila.
Kramar/Blomgren

 
Artikeln är publicerad i kategorierna: Närheter | Valdemarsvik