Vilken härlig dag. Lalalala. Lalalala lalala… Frasen går som på repeat. Så ofta jag brustit ut i sång i sommar och lala:t med i Gärdestads odödliga sommarfavorit. Just som nu nyss. Jag har just startat musiken. Kaffebryggaren brummar i köket och jag har slagit mig ner i en av fåtöljerna i min studio. Om ett par timmar är det dags att öppna upp för dagen och än en dag välkomna besökarna. Utanför passerar föräldrar med sina barn på väg till frita och förskola. Människor påväg till sina jobb. På väg till sina rutiner. Jag blickar ner mot hamnen och ser hur ytterligare en båt startar sin färd ut på Valdemarsviken. Jag känner igen båten. Det är två av alla mina ”sommarstammisar”. Ja, alltså dom som kommer hit till Valdemarsvik varje sommar och som alltid gör minst ett besök hos mig. Som jag liksom lärt känna med åren. Just dessa två kvinnor var inne senast igår för att säga Hej då. Vi önskade varann en fin höst, vinter och vår och var överens om att vi ses här igen nästa sommar. Jag lovade att vara kvar här, och dom lovade att komma hit.
Nu återstår bara några få sommardagar för mig i min studio. Snart är det dags att åter stänga dörren, vrida om nyckeln och symboliskt ”stänga igen sommaren”. Nej, sommaren tar väl inte slut bara för att jag inte har min studio öppen för besökare, jag vet det. Men nu väntar några veckor utan fasta öppettider och rutiner. Gå ner lite i viloläge. Därför känns det lite som att sommaren är slut. Förhoppningsvis har jag fel. Förhoppningsvis väntar flera fina sensommarveckor med sol, värme och ljusa kvällar. Sommarkänslor. Jag hoppas i alla fall få njuta av ett par lediga somriga dagar vid havet, på nån klippa i solen (eller ja, helst i skuggan faktiskt, precis där morfar alltid satt) och med sommarkänslor i kroppen.
Jag har hittills nämligen bara badat tre gånger i sommar. Faktiskt samtliga gånger med kläderna på. Livet blir ju lite roligare när man skojar till det ibland. När man gör det oväntade. Det lite galna. Det barnsliga. Vi måste ju hålla liv i det där barnasinnet, som Benjamin sjunger om. Eller hur? Hur hade livet sett ut annars, om vi inte vågade leka lite ibland? Skoja till det lite. Vara lite ”wild and crazy”. Men ja en av dom tre klädbaden var faktiskt oavsiktliga. Det var Lina som puttade i mig… Om jag
blev arg? Självklart inte. Som sagt, barnasinnet. Jag älskar det.
Alla har återgått till sina arbeten. Sommarloven är slut. Det är tillbaka till vardag som gäller. Sommargästerna har åkt hem, turistbesöken börjat sina och gästhamnen är inte längre lika belamrad med båtar. Sommaren är snart över. ”Oh va sorgligt, säg inte så!” Det kanske låter vemodigt. Och visst, lite vemod kanske jag kan känna också. Men inte bara. Tvärtom. Det är också med glädje och tacksamhet. Med ett sinne fyllt av ljus och värme och med en hel uppsjö av nya fina minnen i minnesbanken. I hjärtat. Somrarna i Valdemarsvik är något alldeles extra. Att jag får uppleva dom år efter år är som en present. Och precis som när man får en sån riktigt fin present så man bara sitter och håller om den och ler, ja precis så känns det nu. Ännu en fin sommar, ännu en fin present. Sommaren 2025, jag håller om den och ler. Och ser fram emot en höst, vinter och vår innan nästa sommar väntar.
Igår frågade en besökare mig hur det är att bo i Valdemarsvik. ”Alldeles fantastiskt”, svarade jag med ett stort leende. Hon svarade med ett lika stort leende tillbaka och sa ”Det förstår jag!”.
Jag hoppas att Du får en riktigt fin avrundning av sommaren 2025!
/Viktor Lenper
