Nu står vi här i januari igen och har ett nytt år framför oss. 2025 är här och ja, med det en massa nya möjligheter igen. Möjligheter till glädje och kärlek. Till att lära känna nya människor. Möjligheter att hjälpa andra och till att be om hjälp själv. Till att fullfölja våra drömmar och släppa taget om sånt som inte gör oss gott. Till att ge någon en andra chans, eller att själv få en. Och till att göra det där vi alltid velat men kanske inte riktigt vågat. Det nya året kommer med nya möjligheter till att bli en bättre version av oss själva, av det vi gör och det vi är. Jag ser med spänning fram emot det. Efter att ha summerat 2024 och insett att det varit ett otroligt bra år, så blir jag nu nyfiken på vad det kommande ska bjuda på. Trots allt hemskt, sorgligt och fruktansvärt som hänt såväl i min närhet som i världen under året, så har jag ändå mått bättre än på många år. Jag har fått skratta och ha roligt. På riktigt. Jag har fått älska och känt mig älskad. På riktigt. Och jag har fått fylla 30. Jag har fått leva. På riktigt. En gåva inte alla får. Men framför allt så har jag blivit påmind om vad som verkligen betyder nåt. Att livet inte handlar om varken framgång, pengar, status eller förhållanden. Allt det där kan man bli av med på en sekund. Det som betyder nåt, det är få vara frisk. Och att vara ärlig. Både mot sig själv och sin omgivning. Och så vänskapen förstås. Alltid vänskapen. Den där riktigt äkta. Och tryggheten den ger. Det är det som verkligen betyder något.
Jag har just landat i den bruna skinnsoffan i lobbyn på hotellet i Stockholm. Återigen är jag tillbaka i vår huvudstad för några dagar på Formex-mässan och för att fylla på med ny inspiration och energi att ta med hem till Valdemarsvik sen. Det är Dag 1 av 14 som jag är på vift. Aldrig tidigare har jag varit ifrån Valdemarsvik i två veckor. Och det kändes faktiskt lite vemodigt att kliva på bussen i Valdemarsvik i morse. Nu ska jag visserligen ha två väldigt härliga veckor, fyllda med allt det jag älskar att göra och med massor av människor jag älskar att vara med. Men att åka hemifrån, ja det är oftast kantat av lite vemod och ångest hos mig. Och nu än mer när det dröjer fjorton dagar innan jag är hemma igen. Så dumt att jag känner så, egentligen, men kanske också lite fint? Ytterligare ett bevis på att jag trivs bra där jag är? Att jag vill vara där hemma, i mitt älskade Valdemarsvik. Att en del av mig alltid längtar hem. Till lugnet, tryggheten, arbetet, familjen och vännerna. Till omgivningen, stämningen. Till den glittrande Valdemarsviken. Till bergen runtom. Till skogen, havet och ängarna. Men nu ska jag först försöka njuta av varenda sekund jag är på vift. Och sen, ja sen, ska jag hem igen. Hem till Valdemarsvik.
Vid nyår fick jag frågan ”Hur vill du att ditt liv ska se ut vid nästa nyår?”. Svaret kom till mig väldigt snabbt. Svaret var enkelt. För jag vill ha det precis så här som jag har det nu. Det gångna året har fått mig att inse det. Att jag är ganska nöjd. Jag har alltid tänkt att jag hela tiden måste framåt. Utveckla. Bli bättre. Göra mer. Att jag inte får bli för nöjd. Att det är lathet att bara vara nöjd. Att jag borde sträva efter mer. Men jag har ju det jag behöver, jag gör det jag vill göra och jag har dom människorna i min närhet som jag vill ha i min närhet. Så mitt mål med 2025 får bli att försöka vara mer nöjd och njuta av stunderna som är. I stort som smått. Vara tacksam. Men såklart vill jag fortsätta vara öppen för nya intryck, människor och möjligheter! Som sagt, vi vet aldrig vad som väntar oss! Kanske ska det vara ditt mål med året också?
Nu kör vi, 2025! Häng på!
/Viktor Lenper
