”Men ska du jobba hela sommaren?!” Ännu en gång får jag frågan. Ja, jag får den var och varannan dag numera. Och jajamen, svarar jag glatt – det ska jag! Det här med semester, och sommarledigt, det har jag inte riktigt förstått mig på. Lata dagar på stranden, i solen, nja det är inget för mig. En fin ledig sommarkväll, kanske med ett glas kallt rosé i handen, i gott sällskap och med en solnedgång framför – det räcker gott och väl. Dagarna fyller jag gärna med jobb på somrarna. Kanske för att jag har världens bästa jobb såhär års? Jag får ju varje dag, tack vare mitt jobb, träffa så många glada människor. Valdemarsviksbor, sommargäster, hemvändare och turister. Glada, nyfikna och avstressade. Så många kära återseenden, så många nya bekantskaper, så många trevliga samtal. Något av det bästa med mina somrar är alla möten med människor som besöker Valdemarsvik för första gången. Dom kommer in i butiken, nyfikna och glada, och nästan alltid leder det till ett trevligt samtal. Nyfikenhet på platsen. Vår plats. Och nästan varje dag händer samma sak. Dom tittar ut genom fönstret och utbrister ”Men åh, så fint ni har det här!” Jag ler och svarar, ”Ja, visst har vi det!”
Jag har faktiskt svårt att se mitt jobb som ett jobb. Visst, jag driver butik och säljer saker, men det är nästan sekundärt för mig. Det viktigaste och roligaste är alla möten. Alla samtal. Alla skratt. Jag vill ju bara ha trevligt! Eller ja just det, butikER. Jag driver ju inte längre bara en butik. Nu har jag ju två. ”Två butiker som båda ligger i Valdemarsvik, det går väl inte?” En skepsis jag ofta möter. Men jo tydligen gör det det. Eller ja än så länge i alla fall, vi får väl se! Man vet inte förrän man har provat. Och prova, det gör jag gärna! Numera driver jag alltså två butiker, min helt egna i Valdemarsviks centrum och en tillsammans med Båtaffären i Fyrudden. Bara ett stenkast från det öppna havet. Otroligt, vilken ynnest att få göra det. Det är därför min kalender är full av jobb i sommar. Och vet ni? Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. För det är så kul, allt det här!
Det är synd bara att alla vi som bor här, inte alltid ser det där själva. Det där om hur vackert vi har det här. Inte för att det blivit mindre vackert, utan för att vi vant oss. Det är ju lätt att bli hemmablind. Vi går samma väg, ser samma hus, samma träd, samma vatten. Det som får våra gäster att stanna upp och ta fram kameran är vår vardag. En gammal träbrygga. Båtmaster som slår i vinden. Kvällssolen över viken. Doften av hav. Det andra ser som vykortslikt är vår vardagskuliss. Lite märkligt egentligen, men lite så det är med allt ju. Vi vänjer oss. Vid platser, dofter, vyer och människor. Kanske är det därför somrarna och turisterna är så viktiga för oss. Inte bara för att dom fyller våra uteserveringar och campingar. Utan också för att dom påminner oss om vilken fantastisk plats vi faktiskt bor på. Dom låter oss se vår hembygd genom deras ögon.
Vännerna tjatar om att jag ska ta semester, följa med utomlands, upptäcka en massa nya platser och se mig om i världen. Men jag förstår inte varför? Varför ska jag lämna världens vackraste plats, för en annan? Varför måste man lämna landet, för att kunna slappna av lite? Varför lägga åtskilliga tusenlappar på att åka långt, när man kan åka kort, typ helt gratis, här hemma Visst, jag kanske går miste om en massa fantastiska platser, upplevelser och minnen ute i världen. Mycket möjligt. Men varje sommar träffar jag människor som har rest långt för att uppleva det jag redan har runtomkring mig. Och varje gång någon säger ”Men åh, så fint ni har det här”, blir jag påmind om att dom faktiskt har helt rätt. Hemma är ingen plats att ta för givet. Hemma är Valdemarsvik. Och här vill jag vara. Både när jag jobbar, och när jag är ledig.
Jag fyller på kaffekoppen, lutar mig tillbaka i fåtöljen i studion, och blickar ner mot hamnen. Ett par besökare är uppe i mitt galleri och tittar på konsten. Jag jobbar idag också. Och vet ni? Det är precis det jag vill göra.
Viktor Lenper
