I det enkla bor det vackra, brukar han säga. Så sant. Igår avnjöt jag vårens första fika-picknick på Eköns klippor. Med utsikt över Gryts skärgård och Östersjön, det stora vackra havet. Häradskärs fyr skymtade som vanligt borta vid horisonten. Fint sällskap hade jag också, av gamla vänner. Och när vi hittade lä så blev det riktigt skönt och både jackor och tröjor åkte av. För en stund värmde verkligen solen. En fin liten brun/orange fjäril flög förbi och landade vid styvmorsviolerna en bit bort. Till fikat blev det norrlandskaka och tosca. Och både och en två koppar kaffe ur den lila plastmuggen slank ner. Det var inte så avancerat. Inte påkostat. Det var enkelt. Men väldigt väldigt vackert. En timme kändes som en evighet och kroppen
fylldes på med såväl D-vitamin som frisk luft, energi och tacksamhet.
Ja nu väntar sommaren runt hörnet igen och jag känner det verkligen i hela kroppen. Jag känner pirret. Lusten. Glädjen. Euforin! Maj månad är i full gång och jag är så ivrig att jag knappt kan sitta still. Det har hänt och händer så mycket roligt. Både hemma, på jobbet och i kommunen. Det är så mycket kul på gång! Så mycket spännande som sker. Och jag har så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill hinna med. Så mycket jag vill känna, göra, säga. Förverkliga. Förberedelserna inför sommaren och Valdemarsviks högsäsong är i full gång och min hjärna går på högvarv. Jag känner att jag mår bra och jag känner mig genuint glad och tacksam. Och eftersom jag vet att det inte är ett konstant känsloläge, så tar jag vara på stunden och njuter av den så gott jag kan. Ingen tid att spilla – dags att ta vara på energin som infinner sig och låta kreativiteten flöda! Dags att förverkliga drömmar!
Tidigare den här månaden förverkligade jag faktiskt en barndomsdröm. Jag köpte mig en griptång. Ja en sån där lång ni vet, med ett handtag i ena änden och en gripklo i andra änden. En sån har jag alltid velat ha. Jag vet inte riktigt varför. Tänkte väl att det vore kul att kunna nypa nån med den eller att slippa sträcka sig efter fjärrkontrollen. Men nu tänker jag främst använda den till att plocka skräp, faktiskt. Visst blir du lite avundsjuk? Jag har haft en liten regel i ett par år nu. Att plocka ”ett skräp om dagen”. För ja tänker du också på hur mycket skräp som slängs på backen varje dag? Hur många av våra medmänniskor som skräpar ner i vår natur? Ja rentav förstör vår natur! Så orimligt! Det gör mig så irriterad. Därför började jag med min lilla dagliga regel. Vill man ha förändring måste man ju vara med och skapa den. Jag kan ju inte förlita mig på att nån annan ska gå och plocka upp det där skräpet.
Jag tänker att om jag plockar upp och slänger ett skräp från backen varje dag, så blir det ju drygt 360 skräp varje år. Det blir många soppåsar det. Och en renare omgivning. Jag har svårt att gå förbi ett skräp som ligger på backen. Det är ju mycket trevligare om jag tar och lägger det i papperskorgen istället. Och nu tänkte jag alltså snäppa upp mitt skräpplockande och ta med min skräpplockare ut ibland. ”En timme i veckan” kanske ska bli min nya regel? Ja vi får se. Men kul ska det bli. Rent och fint dessutom! Häng på vetja! Skapa din egna regel. Den grundläggande ska ju såklart vara att inte skräpa ner alls – men det kommer väl alltid finnas dom som är så dumma och inte förstår papperskorgens syfte… Ju mer skräp du plockar, desto bättre. Ju mindre skärp du slänger på backen, desto bättre. Så skapar vi tillsammans ett rent och fint Valdemarsvik. För oss själva som bor här och för våra gäster. Tänk va – om Valdemarsvik skulle kunna bli känt som stället där det aldrig ligger nåt skräp på backen? Kan vi bli Sveriges renaste kommun kanske? Vi är ju redan Sveriges finaste, eller hur?
Ta hand om dig och ut och njut i vårsolen nu!
/Viktor Lenper
